(Forts. från nr 34.)
Hvad angår anslaget till Cimbrishamn, så anser jag det icke vara skäl att yttra mig derom, ty anslaget till hamnens iståndsättande derstädes beviljades, som vi veta, af denna Kammare utan någon meningsskiljaktighet.
Man har sagt mig enskildt, att staten icke skulle hafva någon inkomst af det en ifrågavarande anslagets beviljande, och att man derföre borde vara försigtig och icke bevilja för stort anslag. Men, mine Herrar, jag tror att detta är ett dåligt resonnement. Staten har en bestämd fördel, en verklig inkomst utaf att Wisby eget en god hamn. Staten har redan nu en icke obetydlig tullinkomst, samt inkomst af lastpenningar och fyr- och båkmedel från Wisby hamn.
1872 uppgingo dessa inkomster sammanlagda till 60,877 kronor, 1873 till 76,688 och 1874 till 73 210 kronor. Den inkomsten synes mig åtminstone icke vara så obetydlig, att man med skal kan säga, att anslaget till kamnen skulle vara bortkastade penningar, så mycket mera som, enligt hvad Stats-Utskottet sjelft säger, staden är stadd i framåtskridande, dess rörelse i tilltagande. Häraf följer tvärtom, att staten genom hamnens iståndsättande skulle komma att af honom draga ännu större inkomst, i synnerhet om den komne i sådant skick, att den blefve duglig till en allmän hamn för alla sjöfarande. Staten har således, efter min åsigt, ett fullgiltigt ekonomiskt intresse af att understödja hamnbyggnaden på ett sådant sätt, att den kan blifva fullbordad och staden sålunda kunna ordna den inre hamnen och i öfrigt utveckla sig. Kommer den yttre hamnen deremot ej att blifva färdig, så tviflar jag på att någon synnerligt stor utveckling för staden är möjlig, och skadan deraf för staden torde vara obestridlig.
Jag hoppas med det anförda hafva lyckats vederlägga det enda skäl Stats-Utskottet för sitt förslag anfört, likheten med Ystad. Kongl. Maj:t har föreslagit ett statsanslag af 50,000 kronor, jag har i min motion begärt hela kostnaden, 63,000 kronor. Då Riksdagen en gång förklarat sig vilja och böra bygga den nya vågbrytaren, men denna ännu icke är färdig, och då den af mig begärda summan till allra största delen är utsedd för vågbrytarens fullbordande och endast till minsta delen för reparation af lidna skador å den samma, så hoppas jag att Riksdagen skall bevilja hela kostnadsbeloppet och anhåller således vördsamt hos Herr Talmannen om proposition på bifall till min motion.
Herr O. B. Olsson. Jag vill icke följa den ärade talaren i hela hans långa anförande, utan skall endast fästa mig vid ett par punkter af detsamma.
Den ärade talaren yttrade, att då det vid riksdagen blefve fråga om något kommunalt intresse, så blefve detta misshandladt. Mot detta påstående måste jag för min del på det högsta protestera; jag tror att det är alldeles oriktigt.
Vidare yttrade den ärade talaren, att Gotland icke fått några anslag till jernvägar och väg- och broanläggningar, såsom förhållandet varit med det öfriga landet. Därutinnan kan han visserligen hafva rätt, men jag hemställer till honom, om icke Gotland i stället lått åtskilliga andra anslag, som för ön varit mera behaga och nyttiga, t. ex tillett par rätt dyrbara telegrafkablar, till postkommmikationen med fastlandet och slutligen just till Wisby hamn. Staten har på det sist nämnda företaget uppoffrat så stora summor, att, ensamt anslagen dertill i betraktande at folkmängden på ön torde fullt motsvara de belopp, som kommit befolkningen på fasta landet till del.
Jag skall icke längre uppehålla tiden, utan yrkat bifall till Stats Utskottets hemställan.
Herr Leijer: Jag ber endast att få protestera mot den siste ärade talarens uppfattning at ett mitt yttrande nyss. Jag sade nemligen, att jag funnit det beklagansviirdt, att, då en fråga blir vid riksdagen förekommer som berör ett ostintresse, frågan blifver misshandlad eller åtminstone missriktad; men jag sade icke, såsom han behagade påstå att det var orlintresset som blef misshandladt. Derutinnan har han fullkomligt misstagit sig. Jag förklarade till och med tydligen, att Stats Utskottet efter min mening på ett utmärkt sätt sammandragit skälen för understödet åt Wisby.
Jag har försökt gifva Utskottet så stort erkännande som jag kunnat i detta hänseende. Men jag sade att Utskottet misstagit sig, när det jemfört Wisby med Ystad, och derför anser jag ej att man bör klandra mig, ty förhållandena äro helt olika hvarandra i afseende på dessa båda städer.
På grund af hvad jag nu tagit mig friheten anföra, får jag fortfarande yrka afslag å Utskottets förslag och bifall till min motion.
Herr Jöns Rundbäck: Det förundrar mig verkligen att den värde motionären klandrat Utskottets hemställan i denna sak, ehuru Utskottet på ett så välvilligt sätt som skett gått hans önskan till mötes och nu för 6:te eller 7:de gången får sin del beviljat ett anslag, motsvarande hälften af den summa som skulle erfordras får inståndsättande af den nya vågbrytaren vid Wisby yttre hamn. Jag får säga, att mig synes så många skäl tala för att icke vidare bevilja ett enda öre för detta ändamål, att Wisby stad bör vara tacksam för det tillmötesgående, som Utskottet nu visat detta samhälle; och till bevis på sanningen at detta mitt påstående behöfver jag blott åberopa följande ord, som förekomma i den värde talarens egen motion:
\”Det har ej väckt min och sanolikt ej heller någon annans förvåning, att det kostar dyra \”lärpengar\” inom Sveriges ingeniörer vinna tillräcklig erfarenhet för att kunna bygga fullt pålitligt mot äfven den grad af våldsamhet, hvaraf den öppna sjön är mäktig i Östersjön, som jemförelsevis dock kan betraktas såsom insjö; men frågan gäller, som som bör betala dessa. \”lär pengar\”. (Forts.)
Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 Maj 1875
N:r 36.